Läs mera

Byskolorna i Solf utvecklades från kyrkligt initierad undervisning till en mer organiserad skolgång över tid. Redan 1666 uppmanades kyrkoherdarna att främja läskunnighet, och på 1700-talet undervisades barnen av lokala läskunniga personer i byns backstugor. Undervisningen var ofta sträng, med fysiska straff som en del av lärandet.

En kommunal skola kom till slut 1892, och kommunen organiserade skolverksamheten i olika distrikt ute i byarna.

En brand förstörde skolhuset i kyrkbyn 1938. Ett nytt skolhus stod klart 1954. Solf blev en del av Korsholm 1973, och lågstadieskolan byggdes ut 1983. En ny skola byggdes invid den gamla och invigdes 2011. Från och med 2024 kallas skolan Solf lärcenter.

Under 1800-talet bedrev bönderna i Solf handel och sjöfart med egna fartyg genom bondeseglation, där de exporterade varor som tjära, råg, smör och kött till svenska städer som Stockholm och Gävle. Samtidigt smugglade de ibland varor hem.

Handel utanför städerna var länge förbjuden, men 1861 tilläts handelsbodar på orter minst en mil från närmaste stad. Snart öppnades handelsbodar runtom i Solf, där Johannes Berg drev en av de första, samtidigt som han höll post och bibliotek.

Butikerna hade stor betydelse för gemenskapen i bygden. Handelsbodarna blev mötesplatser där kunderna samlades, ofta på de så kallade ”ljugarbänkarna” utanför affärerna.

Fram till 1809 var Finland en del av Sverige, där kyrkan hade stor makt och fungerade som en kontrollinstans. När Solf, Munsmo och Sundom 1607 avskildes från Mustasaari och lades till Malax innebar det en längre väg till kyrkan, vilket blev besvärligt eftersom regelbundna gudstjänstbesök var obligatoriska. Solfborna byggde en egen kyrka 1626 utan tillstånd. År 1647 blev Solf en egen församling, och 1857 anslöt sig Munsmo och Sundom till Solf kapell.

Den första kyrkan var liten men blev senare utsmyckad genom donationer. Under stora ofreden 1714 plundrades kyrkan. En klockstapel byggdes 1736 men ersattes 1870.

En ny kyrka byggdes 1783–1786 och invigdes på trefaldighetssöndagen, därav namnet ”Heliga Trefaldighetskyrkan”. Altartavlan inköptes 1796 från Hudiksvall.

Finland drabbades av svåra nödår, krig och sjukdomar under 1600- och 1700-talet. Missväxten 1695–1696 ledde till den största hungersnöden i Finlands historia, där en tredjedel av befolkningen dog.

Det stora nordiska kriget (1700–1721) innebar stora förluster och ytterligare påfrestningar. Barndödligheten i socknen var hög. Kriget 1808–1809 gjorde att Sverige förlorade den östra riksdelen till Ryssland.

På 1800-talet var socknarna ansvariga för de fattiga, som utackorderades till bönder eller auktionerades ut som arbetskraft. En fattigbössa fanns på klockstapelns vägg redan 1708 och senare i sockenmagasinet från 1858. Hungeråret 1868 drabbade många hårt, och barndödligheten var skrämmande hög.

Finland blev självständigt 1917 men drabbades av två krig mot Sovjetunionen – vinterkriget (1939–1940) och fortsättningskriget (1941–1944).

Fram till tidigt 1900-tal var sjöfarten livlig vid Munsmo hamn, där Solfborna med öppna skötbåtar reste till torget i Vasa. Färden över Stadsfjärden, som var cirka 6 km lång, tog en halvtimme vid bra väder.

Solfborna reste vanligtvis på torsdagar, medan Munsmoborna åkte på onsdagar och lördagar. För att få fördelaktiga saluplatser på torget åkte man tidigt på morgonen. Redan på 1890-talet började ångbåtar som ”Svalan” konkurrera med skötbåtarna, och 1907 ersattes de med ångbåten ”Eos” för regelbundna turer till Sundom och Munsmo.

Fram till 1930 användes lastbilar för gods- och persontransporter på vägarna, men därefter tog bussar över. Postbussar började gå 1935.

Redan 1777 byggde Solf, Munsmo och Sundom en damm för att skapa mer åkermark på fjärden, men regler för dammluckorna ledde till många tvister mellan byalagen. Söderfjärden delades senare 1887 genom ett nyskifte.
Under 1808–1809 års krig användes de många små ladorna på Söderfjärden som en förvirringstaktik, då de ryska trupperna i misstag tog dem för svenska tält.

Mellan 1919 och 1927 genomförde byarna Sundom, Munsmo och Solf ett stort invallnings- och torrläggningsprojekt, inklusive byggandet av en damm med pumpstation, som gjorde att fjärden blev helt torrlagd och blev en lönsam jordbruksmark för odling av sockerbetor och spannmål.