Tidigare bedrev bönderna från socknen handel och sjöfart med egna fartyg, sk. bondeseglationer. Dessa var vanliga långt in på 1800- talet. Handeln övervakades av tullmyndigheterna. Bondeskutornas laster varierade mycket från resa till resa, beroende på tillgång av varor, lönsamhet och efterfrågan. Resorna blev säkert både spännande och händelserika eftersom även levande boskap fanns med som last i båtarna, Åren 1854 – 1855 var det tjära, råg, smör, kött och sälspäck som var viktiga exportvaror från Österbotten.
Bönderna seglade b la till Stockholm, Gävle, Härnösand, Sundsvall och Umeå. De skaffade sig extrainkomster genom att smuggla hem varor, tex tyger som kvinnorna sydde till provisoriska kjolar, som bars innanför den riktiga klädseln.
Solfborna for förstås också till Vasa för att sälja grönsaker och andra lantbruksprodukter. På torget hittade man även timmer, gödsel, ved, vidjor, hö, möbler, korgar, kött, mjölk mm. Kampen för att få den bästa försäljningsplatsen på torget var hård; det var viktigt att få ett bra ställe att sälja från. Förutom marknader som hölls ett par gånger i året var handel utanför städerna sedan medeltiden förbjudet.
År 1861 tilläts handelsbodar på orter som låg minst en mil från närmaste stad. Av handelsmannen krävdes att han behärskade skrivning och räkning. Stadsborna skulle ha sagt att lyxvaror skulle spridas om handelsbodar öppnades i byarna, och det var att utsätta byborna för frestelser och slöseri. År 1879 avskaffades bestämmelsen om avståndet till närmaste stad. By efter by började öppna handelsbodar. Lanthandel i hemmet var vanligt i början på 1900- talet.
Förutom lanthandeln hos Isak Pärus´ (senare Finnes), fanns i kyrkbyn tidigt en lanthandel hos Johannes Berg . Johannes höll även post och bibliotek i sin fastighet.
En sparbank grundades i Solf 1903 ( andra i nejden). Till en början sköttes verksamheten i kyrkbyns folkskola. Bokföringen uppbevarades i en byrålåda, den kontanta kassan i en cigarrlåda, inlåst i samma byrå.
År 1915 sammankallades Solf Lantmannagille till möte angående en andelshandel i byn. En föreståndare utsågs och verksamheten inleddes 12 juli 1916, med huvudaffär i Solf kyrkoby. Andelshandeln skulle omfatta hela kommunen Solf, samt dessutom Tölby och Vikby byar i Korsholm, detta innebar att filialer skulle öppnas runt om i byarna.
På grund av kriget startades andelslaget inte under särskilt gynnsamma förhållanden, men man ansåg att det borde skaffas en egen gård för butiksverksamheten. Den 20 oktober 1919 flyttade verksamheten till den nya lokalen. Övrevåningen uthyrdes till sparbanken och telefonandelslaget.
Filialer öppnades omgående i Tölby och Munsmo, snart också i Över- och Yttersundom. Något senare öppnades även en filial i Västersolf och en i Söderfjärden. Rimal Handel startade sin verksamhet som filial till Solf Andelshandel omkring år 1920, Seffris butiken i Ängarna startade år 1954. Solf Andelshandel körde vid behov hem varor med paketbil och började senare köra omkring i trakten med butiksbuss.
Solf andelshandel blev senare andelslaget Anva.
All import stoppades krigsåren 1939 -1945. Det rådde brist på allt och folkförsörjningsministeriet delade ut olika slags ransoneringskort som användes i butikerna. Allt som gick att tas tillvara återanvändes.
Det berättas att Finnes butik under krigsåren fick en jul tag i ett litet parti karameller som han överraskade skoleleverna med på skolans julfest.
Man kunde även göra sina inköp i Munsmo hos Einar Skog som startade sin verksamhet 1935.
Håkan Båsk inledde sin affärsverksamhet i det hus i centrum som byggdes på sent 1930 -tal av John Båsk och färdigställdes efter kriget 1945. Verksamheten innefattade köp av lantbruksprodukter och småningom även försäljning till lantbruket.
Affärsdelen i detta hus var indelad i flera mindre utrymmen 1946 – 49. Lokalen kom även att inrymma bl a cykel-försäljning och verkstad, syatelje, damfrisering och fotograf. Vid en tipunkt tjänade den också som skollokal för evakuerade karelare.
Centralbutiken i Solf inledde sin verksamhet år 1949, när Håkan Båsk gick samman med den mataffär som Henrik och Astrid Båsk samt Lars Englund hade startat. Verksamheten utvidgades senare med silolager och tork 1951. Lars Englund sålde sin andel 1955 till bröderna Båsk, som drev verksamheten vidare. På platsen fanns även en kiosk. Kiosken flyttades senare till butiken Tölby, som då hörde till Centralbutiken och senare såldes till Anva. Centralbutiken började köra runt i byarna med butiksbuss 1965.
1979 byggdes ett nytt affärshus i centrum dit Centralbutiken flyttade. Axet fanns i lokalen i många år och sedan 2013 Sale.
“Lallis” lanthandel på Mobacken startades av Torsten Björklund år 1926 och var de första åren inrymd i hemgårdens kammare. Några år senare byggdes en affärslokal invid vägen. Försäljningen av matvaror upphörde år 1975 men handel med spannmål bedrivs fortfarande på stället.
Andra affärer i bygden har varit Karl Genas lanthandel i Rimal och lanthandeln på Norrbacken, också i Rimal. Aili Hiltunens gård i Ängarna. Gustav Finnes i Västersolf och Mattfolk butik i Östersolf . (I Östersolf fanns även en liten kiosk som sköttes av famljen Träskelin). Utöver dessa fanns kringresande handlande, som med häst och kärra bedrev sin affärsverksamhet.
Butikernas inflytande har varit stort i bygden. Förutom servicen, erbjöd butikerna en viss gemenskap. Gubbarna for till byn för att handla och kom tillbaka först flera timmar senare, för att de vid handelsboden hade träffat någon bekant. Ofta fanns det tidigare sk. ljugarbänkar utanför handelsbodarna, där kunderna kunde sätta sig ned en stund.
Tryckta källor:
Ett vrångt och svårt folk, Korsholm under 650 år, utgivare Korsholms Kommun 2000
Solf sockens historia 2 , Allmogekulturen i Solf-byarna med Munsmo, G. Rosenholm, utgiven av Solf kommuns förlag 1965.
Solf Andelshandel 50 år , Vasa tryckeri 1966.
Barnens sekel i Solfbygden, B. Berg mf. Fram 1986
Affärsverksamhet i Rimal by, artikel skriven av B. Brors 2003
F.ma Torsten Björklund – Solf Lanthandel, artikel skriven av B. Brors 2005
Butiker i Solf Ängarna, artikel skriven av R. Granholm 2003
Intervjuer med B. Brors och M. Båsk