På 1600 -talet år var vattendjupet på Söderfjärden ca 4 meter. Det var långgrunt längs kanter så det gick knappast att utföra något traditionellt nätfiske. En urgammal fiskemetod användes på fjärden där 4 – 8 personer iklädda vattentäta skinnbyxor gick ut i vattnet med sk. “vatar” som de drog efter sig mot land. Fisken fångades upp med håv eller händerna och kastades upp på land.
I takt med att landhöjningen fortskred, ökade intresset för Söderfjärden med förhoppningar om att mera mark kunde utnyttjas. Man skördade bl a stickgräs som gavs som foder till korna.
Redan 1777 hade Solf, Munsmo och Sundomborna gemensamt byggt en dammbyggnad. Genom dammbygget skulle det skapas åkermark på Söderfjärden. Bestämmelserna om hur dammluckorna skulle stängas och öppnas orsakade många tvister mellan byalagen. Socknens samtliga byar hade del i Söderfjärden, på den här tiden ägde normalt varje gård i Solf två skiften på fjärden. 1887 påbörjades ett nyskifte i Solf, som innebar att Söderfjärden delades mellan bönderna i Västersolf, Munsmo och Sundombyar.
Under normala somrar var många av odlingsmarkerna vattendränkta, och vid Riddardiket var vattendjupet så stort, att vattnet gick över knäna på folket som kom för att slå gräset. Under regniga somrar kunde vattnet nå upp till Söderfjärdsvägen så att när man steg ur kärran , steg man direkt ned i vattnet. Särskilt mödosamt blev slåttern på den vattendränkta delen av Söderfjärden. Slåtterfolket kunde vada omkring i det kalla vattnet i flera dagar, de somrar då det hade regnat mycket. det hände att “koporna” ibland drev bort med vattnet.
Söderfjärden var sedan gammalt bebyggt med en massa små lador. Enligt sägen skulle dessa haft stor betydelse i 1808 – 1809 års krig mot Ryssland. Ladorna var många och något obekant för de ryska trupperna och dessa trodde att de var de svenska landstigningskårens tält.
De första nybyggarna flyttade till Söderfjärden 1902.
Söderfjärden är indelad mellan Sundom, Munsmo och Solf . Dessa byar tog iniativet till ett storartat invallnings- och torrläggningsprojekt ären 1919 – 1927. Man byggde bl a en dam med pumpstation, som vid behov kunde pumpa vatten ut till havet. Genom detta initiativ och arbetsinsats blev Söderfjärden helt och hållet torrlagt.
Fjärden där bönderna drog upp fisk på 1600 -talet och bärgade stickgräs på 1800 -talet, ger idag rika sockerbets- och spannmålsskördar, pga torrläggningen. Den gamla fjärdbotten blev till sist en lysande affär för jordägarna.
Tryckta källor:
– Söderfjärden, Ett nybyggarsamhälle, Holger Wester, Scriptum 1995
– Solf sockens historia , G. Rosenholm, Solf kommuns förlag 1965.