KYRKANS INFLYTANDE
Finland var framtill 1809 en del av stormakten Sverige. Vid denna tid hade kyrkan stor betydelse i samhället. Kyrkan var regeringsmaktens fasta grund och kontrollinstrument.
Den nya sockenindelningen 1607 där Solf, Munsmo och Sundom avskilts från den gamla Mustasaari socken för att bilda ny socken med Malax innebar längre kyrkväg för Solfborna.
Då kraven på regelbundna gudstjänstbesök, helst varje söndag och kunskap om den lutherska lärans huvudstycken skärptes och böndagarna med obligatorisk närvaro infördes 1612 då kändes sockenindelningen extra tung.
Det var önskvärt att alla sockenbor kunde läsa men viktigare var att de kunde återge de viktigaste styckena i katekesen. Genom läsförhör kontrollerades kunskaperna, och ett par som sökte lysning för äktenskap måste först ge bevis för sin katekeskunskap.
Olikheterna mellan solf- och malaxbor både till seder och läggning var rätt stora, och solfborna försökte återförenas med Mustasaari. Malaxborna fick vetskap om solfbornas planer och fruktade att deras nya socken skulle förminskas, och därför gick de år 1613 till kungen för en bekräftelse på socknens odelbarhet.
Solfborna uppförde 1626 en egen kyrka, utan egentligt tillstånd. Malaxborna försökte få biskopen i Åbo att utdöma kyrkan men utan resultat. Gudstjänster skulle få hållas i kapellet var tredje söndag, vid varje böndag och vid alla stora helger. Solf frigjorde sig från Malax 1647. Munsmo och Sundom byar hörde till Mustasaari socken till år 1857, därefter slogs dessa med egen vilja samman med Solf kapell.
Då solfborna byggde sin första kyrka, fanns i Solfbyarna endast 32 bönder och kyrkan blev både oansenlig och liten men senare rikt prydd genom donationer. Nästan hela kyrkskruden gick tyvärr förlorad under stora ofreden. I februari 1714 blev kyrkan sönderslagen och plundrad på allting av värde. Först efter freden 1721 började man på allvar iståndsätta kyrkan igen.
En klockstapel uppfördes 1736. Denna såldes senare på auktion år 1870, då en ny klockstapel togs ibruk ett litet stycke ifrån den gamla.
Redan fem år efter att den gamla kyrkan för andra gången blivit förlängd, väcktes tanken på att uppföra en ny kyrkobyggnad, detta var år 1756 och den gamla kyrkan var då både trång och förfallen.
Kyrkans byggnadsfråga tog emellertid uppskov i trettio år. Ett storskifte i Solf blev fullbordat år 1779 och bönderna hade för tillfället en försvagad ekonomi. Men snart blev behovet av en ny kyrka alltmera akut, speciellt under bönedagarna, då ingen församlingsmedlem tilläts vara borta från gudstjänsten.
1782 togs slutligen byggnadsplanerna upp på allvar och ritningar och kostnadsförslag gjordes.
Enligt sägen skulle det ha uppstått tvister om själva platsen för bygget. Folket i Östersolf ville bygga kyrkan på den plats där den nu står men Västerbyborna ville ha kyrkan på Himisbacken nära till sin egen by. Slutligen kunde man enas om den senare platsen, dvs Himisbacken och ett stort träkors slogs ned i marken på den tilltänkta byggplatsen. Men redan följande natt blev korset på ett okänt sätt flyttat till det ställe kyrkan står idag. Det förklarades med att Gud flyttat korset, och alla var då ense om att kyrkan skulle byggas där. Många år senare blev det känt att en Östersolfbo i skydd av mörkret varit och flyttat korset.
Byggnadsarbetet påbörjades 1783. Till midsommaren 1785, tack vare byggmästarens skicklighet och sockenbornas hjälpsamhet var den nya kyrkan upptimrad och täckt med tak. 22 maj 1786 stod den nya träkyrkan färdig inredd. Kyrkan invigdes på trefaldighetssöndagen, därav namnet ” Heliga trefaldighetskyrkan”.
Den vackra, detaljrika altaruppsatsen från år 1696, inköptes år 1796 från Huddigsvalls kyrka till Solf. Till altartavlan hör många sägner.
Under 1808 – 1809 års krig skulle ryssarna försökt förstöra altartavlan men enligt sägen skulle Gud själv hållit sin skyddande hand över altaruppsatsen. Gud lät ryssarna se så mycket folk, att de inte vågade. Detta är att tyda så att de ryska soldaterna i kyrkan fick se gångna släktled som stigit upp ur sina gravar för att skydda den dyraste klenoden i sin gamla kyrka.
Mest trolig är nog berättelsen om en man vid namn Schultz som kände till en altaruppsats som var till salu och erbjöd sig att förmedla köpet. Han tog med sig två män från Solf för att hämta hem den. Transporten skulle ha skett med en öppen skötbåt.
Första egna församlingsstämman hölls i Solf 1868.
Tryckta källor:
•Ett vrångt och svårt folk, Korsholm under 650 år, utgivare Korsholms Kommun 2000
•Solf kyrka och dess minnen, A. Appelgren och G. Rosenholm, Solf församligs förlag 1948