En stor del av
Solf var tidigare skärgård. Enligt en
gammal bygdesägen skulle ett tyskt skepp
en gång förlist utanför Solf, och endast
två av besättningen räddade sig i
land. En av sjömännen, som tog sig upp
på ett skär hette Solf eller Sylf,
därav fick byn sitt namn.
Landhöjningen
har gjort de forna vikarna användbara
till odlingar och bebyggelse.
Söderfjärden låg länge under vatten
men omvandlades genom torrläggning till
ett odlingsområde 1919 - 1927.Öster
-VästerSolf och Rimal hörde till
Mustasaari socken till år 1600, men blev
sedan en del av Malax socken. Solfborna
byggde en egen kyrka 1626 och frigjorde
sig från Malax 1647. Munsmo och Sundom
byar hörde till Mustasaari socken till
år 1857, därefter slogs dessa med egen
vilja samman med Solf kapell.
Redan i slutet
på 1600- talet började kyrkan kräva
kunskaper i den kristna läran och det
blev prästernas uppgift att främja
läskunskapen i socknen. Utvecklingen
inom skolväsendet från små byaskolor
till folkskolor, har gett Solfborna
tillgång till viktiga kunskaper. I
gågna tider var livet fyllt av
händelser som människorna inte förstod
och folk ute i byggden mycket
vidskepliga. Andeväsen fanns överallt
och folk trodde bl a på tomtar, troll
och de underjordiska.
Fattigbössan
omtalas i historien redan 1708. Förut
var det brukligt att socknarna tog ansvar
över de fattiga, så var det också i
Solf. Fattiga utackorderades till
bönderna och fick jobba för mat och
logi. De obesuttna som inte ägde
jordbruksmark fick söka sin utkomst som
dagsverkare och hantverkare. Krigen ock
missväxter drabbade befolkningen hårt.
Livet i Solf kapell var inte alltid så
lätt.
Tidigare var
möjligheterna att bota sjukdomar små
och människornas liv var fyllda av
obegripliga händelser. Andeväsen fanns
överallt, människorna i Solf kapell var
vidskepliga och tron på mystiska väsen
levde kvar länge i socknen.
Tidigare var handelsbodar inte tillåtna
ute i byarna och Solfborna fick bege sig
till städerna om de ville handla med
sina varor. Sk. bondeseglationer till
Sverige var vanliga förut, också
resorna till Vasa.
Boken "Solf
sockens historia" är en
kulturskatt, också böckerna
"Kyrkoby folkskola i Solf" och
"Solf kyrka och dess minnen"
är värda att bekanta sig med. Böckerna
är skrivna av folkkoleläraren Gunnar
Rosenholm. Han gav sig ut i byarna på
1930, 40, 50 och 60-talet för att samla
in allmogeföremål och folkminnen.
Utgående från detta material har
Rosenholm beskrivit allmogekulturen i
Solfbyarna och Munsmo i sina
sockenhistorier.
Rosenholm tog
även initiativet till Stundars
Hembygdsmuseum 1937, som i dag är ett av
de största. På Stundars finns bl a. en
bondgård omgiven av fähus, bodar, loft
och bagarstuga och flera enkla backstugor
och verkstäder. Husen är inredda för
att skildra sekelskiftet 1900.
Böckerna
"Barnens sekel i Solfbygden"
skriven av Bjarne Berg och
"Söderfjärden; ett
Nybyggarsamhälle" av Holger Wester
bör också nämnas i detta sammanhang.
Solf har även en egen
hembygdsforskargrupp.

|